slampautans

Jag vill tro på att det finns kärlek. Men när man gång på gång känner sig ledsen och sårad så är det svårt att tro på den. Visst, under tiden när man är kär och lycklig och allt går bra så mår man ju som bäst. Men jag vetefan om det är värt att må bra under den tiden när man sedan mår dåligt så mycket längre när allt tar slut.
Jag blir bara arg på hela grejen.. varför känns det som att killar har lättare för sig att gå vidare?

Aja jag vet inte om jag fortfarande väntar på det rätte, eller om jag kanske slutat med det för länge sen.
Vissa tror att det finns någon för alla. Det tror inte jag.